Att vänta & föda barn

Den 28 maj 2008 hade jag praktik i köket på Hotell Norra Vättern, Askersund, jag började känna mig yr och mådde illa samtidigt som jag hade smärtor ungefär vid den högra höften. Efter detta så sjukanmälde jag mig och gick hem för att sedan ringa ner till vårdcentralen för att se vad det var, väl nere på vårdcentralen trodde de att jag hade fått antingen äggstocksinflammation eller blindtarmsinflammation dem sa att de inte kunde bedöma detta utan fick i sin tur skicka mig vidare in till akutmottagningen i Örebro.

När jag kom in till akuten så började de med att ta prover, efter en liten stund kom en läkare in i rummet där jag låg och bad min mamma samt Isabelles mamma Catharina att gå ut för att sedan berätta att jag var gravid och att han inte trodde på någon blindtarmsinflammation eller äggstocksinflammtion. Efter det att min mamma och Catharina har fått komma in igen och beskedet även nått de blev jag uppskickad på avdelning 23 för ett ultraljud dels för att se hur långt gången graviditeten var, att barnet mådde bra och ifall att det kunde vara någon utav ovan nämnda inflammationer eller en havandeskapsförgiftning.

Jag hade turen med mig att allting visades vara bra med både barnet och mig ingenting tydde på någon inflammation eller förgiftning. Nu stod jag in för valet om jag skulle behålla detta barn jag nyligen hade sett röra sig på dataskärmen eller om jag skulle ta bort det. Detta val blev inte allt för svårt, en abort i detta fall skulle gå till så att jag skulle få föda detta barn dött och det kände jag att jag inte klarade av då bebisen hade legat 16 veckor + 5 dagar i min mage redan, var 22 cm långt och mådde bra.

Faderns rektion var negativ till en början då han trodde att jag inte talade sanning, när jag väl hade förklarat för honom och han förstod att det var sant så var det inte hans barn utan någon annans, efter en stund till började det väl gå in att det kunde vara han som var pappa, han kom in i en chock utav något slag och fick knappt fram ett ord.

När jag skulle berätta för resterande i min familj samt mina närmaste så tog de flesta beskedet med glädjetårar och önskade mig all lycka med den lilla bebisen inuti min mage samtidigt som de sa att de skulle stötta mig i allting till 110% vilket kändes väldigt skönt att höra.

Dagen efter tog jag ledigt från praktiken för att kunna smälta beskedet och gå till mödravårdcentralen, mamma följde med dit tidigt på morgonen men vi fick inte vara kvar där just då utan fick en tid senare på eftermiddagen. När jag kom dit på eftermiddagen tog barnmorskan lite prover och gav mig lite broschyrer.

Jag blev kallad till rutinultraljud redan veckan efter, jag hade bestämt mig för att jag ville veta vilket kön bebisen hade, barnmorskan som gjorde detta ultraljud försökte ganska länge med för att se det men hon lyckades inte. Vi gjorde ytterligare ett försök där jag fick lägga mig på sidan en stund för att bebisen skulle vända på sig men det ville den inte göra utan la benen i kors istället.

Bara någon vecka efter detta började jag känna hur bebisen rörde sig, den började sparka. Detta var inte en engångsföreteelse som jag då trodde utan det fortsatte vissa gånger kunde man tro att det var Zlatan Ibrahimovic ersättare som låg därinne så från och med nu fick bebisen kallas för Zlatan.

Om jag inte missminner mig så var det någonstans vid vecka 21-22 jag fick höra bebisens hjärtljud för första gången, det lät som när man står nära havet så man kan höra hur det kluckar. Bebisens hjärtljud låg under hela graviditeten mellan 126-170 slag i minuten. Om man skulle bedöma kön på hjärtljuden så skulle det vara en pojke.

När jag var i månad nummer sju började föräldragruppen där vi var blivande föräldrar som skulle få barn i oktober/november. I föräldragruppen pratades det om blandannat förlossningen och amning.

I samband med att föräldragruppen startade var jag lite rädd inför förlossningen, så jag fick prata med aurorabarnmorska som är tillför att ”dämpa” rädslan. Den barnmorskan jag hade heter Susanne och hon botade min rädsla totalt.

Första besöket hos aurorabarnmorskan grät jag mig igenom, då var jag verkligen rädd. I samband med detta besök fick jag även göra en undersökning. Undersökningen var i två stadier först skulle man mäta bebisen hjärtljud samt frekvensen på värkarna sedan gjordes det ett vaginalt ultraljud. Allting så bra ut, så jag fick åka hem igen.

I slutet av graviditeten nämligen början av vecka 39 fick jag först utslag på magen, då gick jag och visade detta för mamma, och vi åkte ner till mödravårdcentralen för att se vad dessa prickar var. Barnmorskan hade sett detta vid ett tillfälle tidigare så hon var tvungen att kalla på överläkaren som sedan fick ställa diagnosen PUPPP och skriva ut smärtstillande tabletter (Lergigan) då dessa prickar kliade väldigt mycket. Lergiganen hjälpte inte och prickarna började att sprida sig, efter några samtal till förlossningen fick jag en tid för att komma in på en undersökning. Det kliade hela tiden, vad jag än gjorde så kliade det, jag hade kliat upp flera sår på magen. Väl inne på förlossningen för denna undersökning så fick jag tavegyl och Locoid, samma visa igen varken tabletterna eller salvan fungerade inte så det blev en vända till in till förlossningen dagen efter. Denna gång bad både jag och min mor om att jag skulle få bli igång satt då denna sjukdom försvinner så fort bebisen är ute, den barnmorska som var högst uppsatt för att se om det fanns någon möjlighet till att jag skulle få bli igångsatt, när hon var i rummet så undersökte hon mig och fastställde att jag var öppen 1,5 – 2 cm och bad mig att komma tillbaka vid 08.00 dagen efter då detta var en söndag och de får inte sätta igång någon med undantag av akutfall på helgerna.

Sagt som gjort, jag kom tillbaka dagen efter 08.00 med sällskap utav mamma och Catharina då jag förhoppningsvis skulle få sättas igång. Jag fick träffa en barnmorska först och främst, hon kollade på prickarna och bestämde att jag skulle få träffa överläkaren Torbjörn. Efter en liten stund kom överläkaren och han tittade på prickarna och sa ”Du ska vara glad över att du är i vecka 39 för vissa får detta redan i vecka 28, det finns ingenting att diskutera, du får åka upp på förlossningen nu och bli igångsatt, hade du varit i vecka 28 hade du fått vänta tills du var i vecka 38”, jag drog en djup suck och tänkte ”ja, nu får jag snart träffa min bebis”. Det var ett verk på någon sekund i min hjärna för nu längtade jag otroligt mycket efter att få träffa den lilla människan som har levt i min mage nästan nio månader.

När jag kom upp på förlossningen fick jag ligga med CTG:t (hjärtljud och värkmätaren) från 09 ungefär till 12.50 då de kom in och satte in en propess för att det skulle öppna sig till de tio centimeter som man helst ska vara öppen. Det var en längre process än väntat, jag blev otåligare och otåligare, vid 22 samma kväll gick fostervattnet och min styvfar tillkallades, han skulle egentligen inte varit med men jag kände att jag ville ha honom där. I samband med detta satte de någon värkstimulerande vätska som dropp, för att få igång värkarna ordentligt.

Under natten blev värkarna starkare och starkare, jag skrek för att det gjorde extremt ont sedan kom en barnmorska in och frågade om jag ville ha någon form utav smärtlindrig och berättade om alla de olika smärtlindringarna, jag valde TENS som är en form utav apparat som ger elektriska impulser som lindrar värkarna. Denna funkade en stund, tillslut hade jag denna apparat på det högsta som gick och det lindrade inte, emellan detta så var de tvungna att byta batterierna till min fasa. Senare tyckte barnmorskan att jag skulle sova en stund, jag försökte men utan lycka då smärtan var hög, barnmorskan erbjöd en morfinspruta som jag först tackade ja till då jag kände att jag faktiskt ville sova en stund samtidigt som jag bara ville att mitt underverk skulle komma ut. När morfinsprutan väl kom så ville jag inte ha den, då jag inte ville vara ”drogad”. En liten stund senare så klev jag in i duschen och kved av smärta då bestämde jag mig för att prova något som lindrade mer än TENS:en det blev en epuidral, så barnmorskan kallade på en narkossköterska som kom upp och satte in den. När denna väl var insatt så somnade jag och sov i en timme. Klockan var nu sex på morgonen och jag var öppen 6 cm.

Klockan hann bli runt tre på eftermiddagen innan krystvärkarna satte igång, nu var en barnmorska som heter Christina Sjö vid min sida för att hjälpa till. Det började trycka neråt och jag skrek ”Han kommer nu” och hon sa ”börja krysta, tänk på att andas och böja ner huvudet för mindre smärta”. Mina krystningar blev iform utav situps i ca 1,5 timme. När Christina såg bebisens huvud skrek hon ”Nu ser jag vad det är” och jag som var helt uppe i att krysta förstod inte riktigt vad hon menade så jag svarade ”Vad är det då?” och hon svarade ”Det är en Tintin”, Christina såg rött hår format i en lock mitt på bebisens huvud.

Klockan 16.58 den fjärde november 2008 föddes lilla Roxanna.

Att föda barn var en helt fantastisk upplevelse trots komplikationerna, det är dag jag aldrig kommer att glömma. De flesta brukar säga ”Aldrig igen” men jag säger ”Absolut kan jag göra om det men det ska gå ett par år först.”

Jag tänkte även berätta lite om valen utav hennes namn. Tintin fick för att hon har rött hår och att hon faktiskt hade en ”tintin” lock på sitt lilla huvud när hon föddes, Vanja för att min gammelmormor heter det och lite för att retas med min kära mor och morfar sedan Roxanna för att hon verkade vara en tjej med attityd och det hade jag inte fel i, hon är en liten tjej med en tuff attityd.

Kommentarer
Postat av: kajsa

Gud vilket stort leende jag fick nu, helt underbart att läsa och jag är otroligt glad att Roxanna finns med oss idag. Jag är stolt över dig Mahlin. Jag älskar er båda två väldigt mycket! <3

2009-03-16 @ 17:02:28
URL: http://kajsalannestad.blogg.se/
Postat av: Mamma Kela

Åh så gosigt (: hur lång tid tog förlossningen sammanlagt? Jag har hela tiden trott att din förlossning satte igång spontant, men men så fel man kan ha ;P Så gosigt med bebisar och alla berättelser man läser är så olika, alla har liksom sin unika upplevelse :)

2009-03-16 @ 17:02:33
URL: http://xkela.blogg.se/
Postat av: Kulanzzz

Bra skrivet, va intressant :)



Önskar även god fortsättning!

2009-03-26 @ 20:54:31
URL: http://johan-gustavsson.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback