Det finns vissa saker som irriterar mig och en utav de är Roxannas pappa och det är ett väldigt irritationsmoment.

Jag är trött på hans jävla velande fram och tillbaka.

För en vecka sedan låg Roxanna på akuten för att jag hittade henne i sängen och hon andades inte. Min mamma och min styvpappa försökte få tag på hennes far under resans färd till sjukhuset för de åkte efter ambulansen med vår bil, men de fick inget svar. Innan vi blev uppskickade på avdelningen för observation försökte jag ringa till honom utan lycka sedan skickade jag ett sms till honom och skrev att vår dotter ligger på akuten för att hon slutade andas och då fick jag "wtf? ;( förlåt jag hade ljudlöst på så jag hörde inte telefonen ;/" Det ser inte jag som om han bryr sig speciellt mycket om sin dotter.

Sen skulle han komma i fredags men det gjorde han inte heller utan han skrev femtio minuter innan tåget skulle ha anlänt till Hallsberg att han inte tänkte dyka upp för att han skulle till soc på måndagen och arbetsförmedligen som idag (tisdag) så han kunde komma efter arbetsförmedligen.

Men jag ser det som att han faktiskt kunde sagt det på natten när vi pratade och bestämde tid som han skulle hämtas i Hallsberg, men istället för att säga som det är drar vi en lögn och får mig att hoppas på lite avlastning samt att jag pratade om att pappa skulle komma till Roxanna.

Han orkade inte att åka ner till sitt eget barn för att han tycker att det är jobbigt att pendla, jomenvisst jag förstår att det är jobbigt att pendla för det gör jag varenda dag när det är skola och det är fem mil dit och fem mil hem så det är sammanlagt ca 50 mil i veckan. Han orkade inte för att han hade varit på Öland under midsommar och neråt i landet, men hallå? var tog föräldraskapet vägen? Han är pappa han ska tänka på sitt barn i första hand och det är faktiskt inte jag som har sagt åt honom att komma varannan helg utan det är han själv.

Det är ju inte första gången han gör så här utan det har varit velande fram och tillbaka enda sen han fick veta att jag var med barn vill säga 28 maj 2008.

Jag orkar inte mera!

Det är jobbigt att ta hand om ett litet barn med en egen vilja som springer runt och drar ut allting osv. osv. osv. Och ni som säger att jag är en dålig mamma för att jag tycker att mitt barn är lite jobbigt emellan åt. Håll tyst och låt mig förklara.
Jag är mamma 24/7, jag går och lägger mig runt tolv, ett varje natt och går upp klockan sex igen bara det tär på krafterna sedan är det lek osv. Och det innebär oftast att riva ut lådorna i köket och riva ner soppåsen vilket är väldigt intressant eller kanske plocka ur disken ur diskmaskinen och kasta den på backen. Det är tufft att vara ensamstående ung mamma, kan jag lova er!

Och det är inte så att jag inte älskar min dotter utan tvärtom det är hon som ger mig livskraft tillsammans med mina underbara vänner, speciellt Kajsa och Isabelle men även Alexander, Veronica m.fl. och jag älskar henne utav hela mitt hjärta och 1213548784353432483248.... ggr mer.

Just nu har jag min underbara vän Alexander på besök som är en väldig avlastning och jag känner mig trygg i att låta honom ha Roxanna då han själv har en son som är 3 år så han vet ju faktiskt vad det handlar om.


Naaaaj, matdags för Roxanna snart tror jag och läggdags för min del. Alexander och jag skulle dock ha kollat på film men han är ute med min styvfar och några göteborgare och dricker grogg istället.

Natti natt