Momor, jag saknar dig!

Året var 2003, då du lämnade oss. Jag kommer aldrig att glömma dig!

Jag älskar dig mormor, saknaden är oehörd emellanvarven ibland vill jag bara lägga mig ner och gråta. Visst det kanke var dags att du gick vidare men anledningen till varför var så himla onödig. Du hann aldrig se Caroliné att växa upp, du träffade henne någon gång och jag vet att även hon saknar dig. Du hann aldrig uppleva plusset med Roxanna, vilket jag vill att du skulle ha gjort. Jag vill att du ska få se min lilla prinsessa att växa upp, att du skulle finnas där för henne som du alltid har funnits för mig och mina syskon. Förmodligen så ser du oss iallafall och gör ett försök till att skydda oss, jag tror faktiskt på ett liv efter döden.

Jag vet att du var alkoliserad men vad har det med saken att göra? Jag älskar dig lika mycket iallafall och du fanns alltid där iallafall. Men många gånger tänker jag "Varför? Varför just mormor? Varför var hon tvungen att dricka? Tänk om hon hade levt med oss idag om hon inte hade druckit? Tänk om hon kanske hade fått vara med när min prinsessa var nyfödd?"

Nej usch, nu tänker jag avsluta detta inlägg innan jag sitter här och stortjuter, jag gråter faktiskt redan.

Älskade mormor
Jag hoppas att du har det bra där du är idag.
Att du ALDRIG glömmer oss, vi glömmer ALDRIG dig!